Arab middag

Idag var det dagen som det skulle komma en massa människor som skulle sörja för farfar. Det var ju dagen det serverades mat så det skulle komma jätte många. Mamma hade flippat ut i två dagar om det här så klockan fyra ungefär så var det hon och tre av hennes vänner som hjälpte till att göra maten, diska osv. Alltså det var enorma kastruller överallt. Vår stackars spis klarar ju inte av sådant. Jag måste erkänna en sak faktiskt, mammas arabvänner är faktiskt skitroliga! Dem är fan helt störda och det älskar jag. Sen är dem mer öppna och fjantar omkring. Dom kan säga vadsomhelst till varan och endå skratta. Så vill jag också ha det. Men mina vänner tar allt så hårt och så. Fáktiskt jätte jobbigt. Men senare alltså klockan sex så började det komma en massa folk. Alltså alla kvinnor och barn skulle äta för sig medans männen åt för sig. Men dem skulle inte äta sammtidigt. Det kom bara några kvinnor så all mat blev åt männen. Alltså jag blev så otroligt jävla fucking fan sur då jag inte fick gå ut! Alltså männen var på hela vår baksida och rökte, åt, pratade osv. Jag skulle kolla lite och bara stå vid dörren men pappa bara vifta in mig. Jag sa det till mamma och hon ba: amen då vill han ju inte att du ska vara där. Alltså vafan. Det är ett fritt land, alltså det var inte för att jag skulle störa eller så. För om mina brorsor hade gjort desamma eller tillochmed börjat leka och skrika där hade ingen bryt sig. Det var alltså bara för att jag var tjej! Blir så jävla irriterad, jag menar vafan! Så när vi skulle skicka ut all mat så var pappas två kompisar tvungna att gå fram och tillbaka från dörrn och borden där ute. Bara för att tjejerna inte får gå ut. Vad är det för jävla skit. Blev så jävla arg. Ville bara stå och gråta, skrika, ja, vadsomhelst! Fy fan.

Men det här måste jag berätta! Det kom ju en kvinna med kläder som döljde allt förutom ansiktet, hon skulle tydligen förberedda maten med dem. Jag ba aha? I det där? Haha men jag satt ju som där medans brorsorna lekte. Jag höll på att skratta och snacka och allt de. Sen sa den där kvinnan ba, alltså *** skulle ha älskat dig! Med *** så menar jag hennes dotter. Minns inte namnet, eftersom alla arab namn är konstiga då. Hon menade alltså att hennes dotter skulle gilla mig och så, jag ba okej och log. Jag trodde att hon menade en tio - åring som skrattar hela tiden. Men efter en halvtimme så har denna tjej anlänt. What! Men först ville hon inte kliva ut ur bilen och gå in. Hon sa att hon skämdes. Sen så skulle min mamma gå och hämta hon bla bla. Men tillslut kom och och fy fan!

Jag står i trappen ute för att kolla på Jörgen och försöka fånga honom. Hon kliver ut ur bilen eller nåt och hennes pappa börjar snacka med mig alltså, han ville se hur mycket arabiska jag kunnde. Han frågade hur jag mådde osv. Lätt! Haha, sånt kan jag fö fan. Men sen han ba: Vilken klass går du i? Haha, jag ba alltså jag ska börja nian. Men jag hade ingen aning om hur man sa nian så jag började typ räcka med fingrarna eller vad det nu var jag gjorde. Men sen kom meningen ut. Jag skrattade bort det och alla blev glada.

Tjejen ska då gå förbi mig och min mamma ba, Jasmin hälsa då! Jag kollar på tjejen, en lång, smal tjej, med sjal på huvuder, en lång kjol på, en vit långtröja men ett tryck på hello kitty, världens fulaste ansikte och riktigt konstig. Dvs. en sann turk. Eftersom mamma ber mig att hälsa så ger jag henne ett glatt hello. Vad mer kunnde jag göra liksom?

Resten utav den sena kvällen var bara äcklig. Alltså skrämande. Jag ville bara vara med dem små och leka. Men sen ville jag också skratta med dem stora. Fast hon kunnde tydligen snacka med dem, alltså ren arabiska så det blev mer moget så. Jag pattar ingeting så jag vännder mig till dem små. Mamma vill hela tiden att jag ska snacka med hon. Men fy fan! Senare så sitter jag med min bror, två andra flickor, en liten pojke och Jörgen i soffan och chillar. Hon stiger sedan in i rummet. 10 sekunder så säger hon:

- Jasmin, vilken skola du går på?
- Gene!
- Jaha den här i Domsjö
- A precis.
- Vart du vill gå gymnastiet sen.
turk.turk.turk.turk.turk!

Jag ville vara varsomhelst förutom där. Hon snackade som världens turk och var skit ful. Sen kunnde hon heller inte bra svenska.

Nej, ska sluta snacka skit om den människan nu. Jag tror vi avslutar det är inlägget eftersom jag börjar bli förjävla trött men måste endå vänta på photoshop som fortfarande laddar. Jag tror det komemr ta en halvtimme innan det är klart. Alltså jag hoppas verkligen att jag lär mig hur allt funkar nu. Eftersom ja behöver verkligen en ny header till min allmänna blogg.


Vila i frid farfar

I lördags dog farfar, kände inte honom så jag är inte ledsen alls. Men han blev ju ganska gammal så det var nog väntat. Hemma hos oss har det nu varit en sörjnings samling i snart tre dagar till ett minne av farfar. Igår och förigår har det bara varit en massa folk som fått kaffe och så men idag ska det komma mest folk eftersom idag bjuds det på middag. Mamma har lagat mat hela gårdagen och idag kommer hon nog inte kunna mata sina barn. Men det är ju så otroligt många som kommer, vad säger vi, kanske 80 st samanlagt? Klockan sex kommer kvinnorna och barnen för att äta och klockan åtta äter männen. Det var fem pack cigg på bordet framför dem igår, alltså dem plågar verkligen sig själva. Alltså jag kommer nog vara inlåst i mitt rum hela tiden eftersom jag vill verkligen inte äta med allt folk, jag menar, vem vill?


Jag saknar dig, Stina

Alltså jag fattar inte! Jag och Stina hade tänkt att fara och bada idag för att det var så fint ute. Men hon orkade inte gå till nyänget så då ville hon fara till älven som ligger närmare henne. Alltså där det finns en liten strand, inge folk, ingen kiosk, ingenting! Jag ville ju fara till nyänget föfan. Vad vill då då? Jo hon vill att Alex hennes kille som jag hatar ska följa med. Fattar inte hon att jag inte vill sola och bada med honom. Iallfall, efterdet så skulle vi tydligen fara till gullvik, alltså där det blåser som fan. Fast hon ville att min mamma skulle skjusa. Hon vet att min mamma jobbar i umeå. Skiter hon i allt jag säger eller vad är det. Hon skulle kolla med typ hela hennes släkt och se om det går. Eftersom min mamma kan ju inte. Sedan så frågar hon IGEN om Alex kan följa. Var jag inte tydlig nog eller. Blev hur arg som helt. Seriöst jag vill bara slå Stina. Hon bryr sig ju inte ens om mig. Hon är inte ens värd mig. Hon fryser som ut sina vänner för att på Alex men märker det inte själv. Sen försökte jag förklara att jag inte ville fara med han men hon ba: haha, fattar inte x), men okej. Jaha? Är det inte meningen att vi ska kalla varan bästa vänner? Jag ska kunna säga någonting och du ska förstå. Jag är så trött på Stina nu. Det värsta är att jag inte kan prata om det här med Linnea eftersom dom inte är lika nära.

Jag gillar Stina, det gör jag. Men sedan Alex blev inblandad har hon bara tagit in honom i vårt kompis gäng. Det är jag, Linnea och Stina. Det finns ingen Alex med. Men endå vill hon att vi ska vara med honom. Varför skulle vi? För att han ska bli glad eller för att du ska bli glad. Jag blir då inge glad alls. Jag menar, varför skulle jag villja vara med min bästis pojkvän som är dum mot henne? Han är ju helt dum i huvudet men hon märker inte det. Jag är inte så bild så jag ska fan då inte skjunka till hennes nivå och vara med honom. Det är ju inte så att vi är vänner. Vänner kunnde man kalla oss höste 2009. Idag, dvs. sommaren 2010 är vi inget annat än bekanta, om ens det. Jag känner honom inte längra.

Stina gråter och gråter då han sårar henne. Hon går till mig för att bli tröstad. Jag tröstar. Men hon går endå tillbaka till honom. Det betyder att hon ljuger för mig. Detta har hänt alldeles för många gånger och jag ät trött på det! Jag ber henne att göra slut med honom men allt hon gör är att älska honom ännu mer. Alla andra gånger har hon ju lyssnat på sitt egna hjärta och det har lätt henne dit hon är idag. Dvs. att hon fortfarande är tillsammans men Alex. När är det dags för hon att lyssna på mig?

Hon borde faktiskt veta att jag inte gillar Alex. Varför vill hon att vi ska vara med varan då? Det fattar inte jag. Hennes bästa kompis och hennes pojkvän. Hon vill att dem också ska vara bästa vänner. Men det är faktiskt helt omöjligt när han visar tydligt att han är en riktig idiot och väldigt omogen. Han vill ju bara att allt dumt han har gjort ska glömmas bort men det är lite omöjligt när jag vet allt. Han förkännar inte ens att bli kallad Stinas pojkvän.

Jag är grymt trött på det här. Det värsta var ju att Stina sa att det började bli dåligt väder. För att inte vara med mig och istället vara med Alex. Vi kunnde ju ha gjort något annat?! Aja, det var bra att hon sa det för jag vill faktiskt inte träffa hon mer på lovet känns det som. Jag känner inte Stina längre. Jag vill inte ljuga för hon och säga att Alex är bra för henne. Men vad jag än säger så har hon glömmt att minuten efter och gör det hon tror är bäst. Men egentligen var det de värsta hon kunnde göra. Ska jag vara ärlig så tror jag att dom aldrig kommer göra slut. Alex bryr sing inte och Stina vill inte vara ensam. FAN FÖR DIG! Jag blir så jävla irriterad. Det är nog bara bäst om jag och Stina håller oss till att vara vänner och inget mer. Är så trött på att hon ska ljuga för mig.


RSS 2.0